ARTIKEL · 5 min läsning
I organisationer med hög förändringstakt är det vanligt att policyer utvecklas snabbare än arbetssätten. Ansvar kan dessutom se tydligt ut på papper men bli oklart i genomförandet. Då uppstår en skillnad mellan vad styrningen säger och vad som faktiskt händer i beslut och leverans.
En policy kan vara korrekt formulerad men ändå svår att använda när ett team måste fatta ett konkret beslut under tidspress. Om vägledning saknas för typiska vägval blir policyn ofta en referens i efterhand, inte ett stöd i stunden.
Första steget är vanligtvis att översätta policy till få, tydliga beslutspunkter med ägarskap och förväntad dokumentation.
Det är vanligt att roller är namngivna men att mandatgränser saknas. Då flyttas frågor mellan funktioner, eller så stannar beslut i väntan på förankring. Resultatet blir förseningar och osäkerhet om vem som faktiskt kan avgöra nästa steg.
Här hjälper det att skilja tydligt på tre saker: vem som ansvarar för frågan, vem som har mandat att besluta, och vem som utför arbetet.
Många kontroller görs i enskilda funktioner, men utan en gemensam styrbild. Då är det svårt för ledningen att se om riskerna ökar, minskar eller flyttar på sig mellan delar av verksamheten.
En mer hållbar modell är att enas om ett mindre antal gemensamma kontrollpunkter och uppföljningsmått som alla relevanta funktioner kan arbeta mot.
Nasta steg
Ni behöver inte lösa allt samtidigt. Ofta räcker det att täppa till en eller två centrala luckor för att snabbt höja både tydlighet och kontroll.
